Pronomen: Han/honom
Den här säsongen hyllar vi aktivisterna – tidigare, nuvarande och framtida – som höjer sina röster för frigörelse och lika rättigheter för queer-personer. En förespråkare i framkant är dr Roger Kuhn, en Poarch Creek Two-Spirit Indigiqueer soma-kulturell sexterapeut och sexualupplysare. Hans arbete utforskar begreppen att avkolonisera och ifrågasätta (unsettling) sexualitet och fokuserar på hur kultur påverkar våra kroppsliga upplevelser. Utöver sitt arbete som licensierad psykoterapeut är Roger lektor i studier av amerikansk ursprungsbefolkning vid San Francisco State University, styrelseledamot på American Indian Cultural Center i San Francisco, organisatör för Bay Area American Indian Two-Spirit Powwow och medlem av LGBTQ+ Advisory Committee hos San Francisco Human Rights Commission.
Hur blev du aktivist?
Jag har varit aktivist under större delen av mitt liv. Mitt tidigaste minne av aktivism är när min mamma tog med mig till en demonstration när jag var fyra eller fem år gammal. Jag förstod inte riktigt varför jag var där, men jag drogs till vad människorna där gjorde. Jag visste att min mamma trodde på något. Jag är en del av Poarch Creek Nation. Jag radikaliserades som ursprungsinvånare när jag var i 10-årsåldern. På marken där reservatet ligger ville människor bygga ett bingopalats på vad som ansågs vara helig mark i vad som nu kallas Alabama. Mina mostrar och morbröder protesterade mot det och jag blev extremt involverad i frågan. I den åldern förstod jag hur viktigt det är att skydda heliga platser, vår identitet, vår kultur och vad som varit vårt sätt att leva. Det fanns ingen återvändo från demonstrationer och att vara en aktivist för ursprungsbefolkningens rättigheter.
När jag blev äldre började jag förstå min sexualitet på ett nytt sätt, min aktivism riktades in på vad vi nu kallar Two-Spirit-personer och att se till att det finns synlighet och inkludering för dem i en mängd olika sammanhang, oavsett om det handlar om hälsa och välmående, konst eller kulturella sammanhang som powwows.
Kan du förklara vad ”Two-Spirit” är för de som inte vet?
”Two-Spirit” är ett uttryck som myntades 1990 av dr Myra Laramee, som kommer från Fisher River Cree Nation. Det har sagts att uttrycket uppenbarade sig för henne i en dröm, och att hon berättade om det för en grupp ursprungsaktivister som hade samlats för vad vi nu kallar för International Two-Spirit-sammankomster. Det kommer från ordet ”niizh manitoag” på algonkinska, och den översättning till engelska som blir mest lik uttrycket är ”Two-Spirit”. Det var ett sätt att motsätta sig etnografisk terminologi som användes av antropologer för att beskriva olikheter bland kön och sexuell läggning som de såg hos ursprungsbefolkning när bosättarna kom till det här landet. De upplevde att termen ”gay” inte riktigt beskrev dem, eftersom den ofta kom från ett väldigt vitt perspektiv. Så de ville ha ett uttryck som representerade deras kultur på ett sätt som uppmärksammar att vi ansågs vara heliga varelser och hade roller i våra samhällen före koloniseringen. Så ”Two-Spirit” blev ett mer omfattande paraplybegrepp. Termen ”indigiqueer” har också blivit allt mer populär.
Det är viktigt att notera att om det redan finns ett uttryck på ett ursprungsspråk så är det den preferensen människor har. Jag vill bli benämnd med ordet vi använder i mitt community vilket är ”ennvrkvpv”. Den närmaste översättningen är ”i mitten” (in the middle). Personligen känner jag inte att jag passar in i någon av kategorierna gay, cis eller man. Jag känner att min sexuella dragning till andra och mitt könsuttryck ligger någonstans mittemellan detta.
Vad fick dig att ägna dig åt det akademiska och terapi?
Jag anser att berättelsen om Two-Spirit-personer verkligen är full av skönhet, motståndskraft och styrka och att ursprunget för vår berättelse har sina rötter i våld. Under min utbildning för att bli psykoterapeut nämndes aldrig Two-Spirit-personer. Det var väldigt ovanligt att HBTQ+-personer omnämndes. Jag förstod inte hur vi kunde applicera alla dessa psykologiska principer för en grupp människor som utsatts för psykologi som ett verktyg för förtryck. Jag såg att Two-Spirit-personer inte inkluderades i de här samtalen och ville se till att de representerades i mitt arbete. Jag ville hitta kliniker, socialarbetare, psykoterapeuter och läkare som identifierar sig som Two-Spirit och som också jobbade för vårt communitys bästa. Så när jag påbörjade mina doktorsstudier fokuserade jag på hur Two-Spirit-personer ser på kärlek som koncept.
På San Francisco State University kan man studera queer-identitet bland etniska grupper. Kursen jag leder, Native Sexuality and Queer Discourse, är en av kurserna man kan välja för utbildningen. I kursen behandlas en mängd olika ämnen – från den tidiga invasionen till Two-Spirit-musik, teater och akademisk verksamhet. Det är fantastiskt att ha HBTQ+-studenter som inte tillhör ursprungsbefolkningen som studerar just det här ämnet. Jag känner att något Two-Spirit-personer kan erbjuda människor, särskilt människor som inte tillhör ursprungsbefolkning och kanske kämpar med sin identitet, är att säga: ”Du är så välkommen här. Din identitet utgör ursprunget för de här markerna. Det här är vad som var sant för oss före invasionen.”
Jag är väldigt öppen med min Two-Spirit-identitet med mina studenter så att de kan se den med egna ögon i föreläsningssalen. Det var något jag aldrig hade möjlighet att göra. Att ställa mig upp i det rummet och säga ”jag är Two-Spirit”, att se studenter ställa sig upp i rummet och säga ”jag är Two-Spirit” – att känna den samhörigheten, kraften och representationen är vad som inspirerar mig till att fortsätta skriva, publicera, tala och säga ja till möjligheter som den här. Vi använder uttrycket ”komma ut”, men jag känner att Two-Spirit-personer inte kommer ut, utan vi återvänder – återvänder till vilka vi är. Mitt arbete som psykoterapeut och akademiker reflekterar verkligen att återvända till vilka vi är.
Ett av ämnena för din doktorsavhandling är avkoloniserad sexualitet. Exakt hur gör man det?
Jag anser att när vi pratar om avkolonisering här, i områdena vi nu kallar USA, så refererar vi till ett återtagande av land. Vi måste erkänna kropparna som finns här, och kropparna har något vi nu kallar för sexualitet. Avkolonisering – av land och sexualitet – är inte bara för människor som inte tillhör ursprungsbefolkningen. Det gäller för Two-Spirit-personer och personer med könsvariationer också. När vi befinner oss i den här processen för avkolonisering måste vi uppmärksamma den inverkan koloniala sexuella ideologier har haft på våra kroppar. Så när jag säger ”avkolonisera sexualitet” pratar jag om en återkomst – en återkomst till kulturen som fanns före invasionen.
Ur ett akademiskt perspektiv innebär ”avkolonisering av sexualitet” att införa utbildning, information och stipendium för utbildningar inom psykologi och sexualitet. När man lär studenter hur man genomför terapi eller har ett doktorsprogram i mänsklig sexualitet och inte börjar med ursprungsbefolkningen här så återupprepar man den skada som gjorts. Om allt vi lär oss kommer från ett eurocentriskt perspektiv återupprepar vi den skada som gjorts. Så när jag säger ”avkolonisera sexualitet” säger jag att vi måste inkludera ursprungsbefolkning och Two-Spirit-personer när vi pratar om de här sakerna, annars gör vi kolonisatörernas jobb åt dem.
Så vad kan bosättare göra för att ifrågasätta sin sexualitet?
Att ifrågasätta sexualitet innebär att granska hur du förstår andras och din egen sexualitet med en kritisk blick – att titta på var dina perspektiv, tankar och ideologier kommer från, och du hur skulle kunna lita på den kunskap som finns på ett nytt sätt. Att ifrågasätta innebär också att ta en aktiv roll när det gäller att ge plats åt ursprungsröster. Om du har makten ska du inkludera ursprungsbefolkning och ge oss en permanent plats vid bordet, inte bara vid enstaka presentationer. Erkänn och förstå din roll som medskyldig till dessa ideologiers fortsatta utbredning.
Även om jag är en aktivist som förespråkar inkludering av ursprungsbefolkning och Two-Spirit-personer upphör inte jobbet som måste göras för att jag är i rummet. Var är mina muslimska vänner, mina svarta kvinnliga vänner och asiatiska systrar? Vi behöver alla vid bordet för att kunna göra framsteg med de här samtalen och skapa riktig förändring för människor. Fler än en person måste tala för alla svarta, all ursprungsbefolkning och alla etniska minoriteter. Min förhoppning är att jag genom att visa vad jag gör för den här ifrågasättande processen ska få andra att öppna sina ögon, se sig omkring och säga ”vem är inte här?” och vara villiga att ge upp sina platser och ge dem åt någon annan.
Som soma-kulturell psykoterapeut studerar man kroppen och hur kulturen formar hur vi förstår den.
Jag har hittat på begreppet ”soma-kulturell”. Precis som människor en gång i tiden hittade på orden ”psykoterapi”, ”trauma” och ”medicin”. Det är något vi alla upplever, men vi har inte haft något namn för det hittills. Händelser, var du föddes, var du bor, könsidentitet, sexuell läggning, din religion, din familjs klasstillhörighet – alla de här sakerna är kultur och lägger grunden för hur vi ser, känner och reagerar på världen runt omkring oss.
I mitt kliniska arbete och min undervisning har jag sett att de flesta av oss är så avstängda från våra kroppar, vi lever bara i våra huvuden. Vi vill inte känna något, för vi har inte lärt oss hur man gör det som kultur. Vi har gett människor tillstånd att ignorera sin kroppsliga respons. Att förstå hur kulturen formar och informerar oss är en nyckel till vår frigörelse.
Våra kroppar bär på berättelser om lycka, sorg och trauma, och de berättelserna är knutna till kultur.
– Roger Kuhn
Så hur ser ett soma-kulturellt förhållningssätt ut i praktiken? Hur ser det ut i ditt eget liv?
Jag vet att min kropp har påverkats i stor utsträckning av kulturen som omger den. I min mellanstadieskola var alla barn vita. Jag blev retad för min identitet och sättet det fick mig att känna mig fysiskt: mindre, otillräcklig, annorlunda. Jag ville gömma mig. Jag har aldrig känt mig attraktiv eller vacker. Och när jag växte upp och lämnade North Dakota upplevde jag obehaget av att konstant bli frågad om min etnicitet. Det finns män som har stött på mig och omedelbart förlorat intresset när jag berättat att jag är ursprungsamerikan. Hur kan min kropp inte påverkas av det? Hur kan jag undvika att internalisera det och tro att det är något fel på mig?
När jag växte upp trodde jag att äldre vita män mest troligt var skadliga eftersom kulturen såg ut så hemma hos mig. Vita män var våldsamma. Jag tror inte det på en personlig nivå, men det var vad mitt barndomsjag hade lärt sig: att frukta vita män, som jag var värd mindre än. Jag förstår inte hur kultur inte skulle kunna påverka våra kroppsliga upplevelser.
Ur ett soma-kulturellt perspektiv har jag som Two-Spirit-person och queer ett särskilt förhållande till min kropp med ett hypervaksamt tillstånd. Rädsla för att någon ska attackera eller skada mig formar kroppen på ett visst sätt. Det här ser man ofta hos muskulösa män som identifierar sig som gay. Det är ett sätt att fetischisera kroppen, men det är också ett sätt att skydda sig.
Hur kom du att förstå relationen mellan kropp och kultur?
Innan jag började studera psykologi studerade jag massageterapi. Under utbildningen minns jag att en kollega tog på en del av min kropp. Jag märkte att det fanns trauma där för när hon fokuserade på det området ville jag bara gråta. Jag fick en intensiv flashback till en traumatisk händelse i mitt liv. Jag insåg det i det ögonblicket: Våra kroppar bär på berättelser om lycka, sorg och trauma, och de berättelserna är knutna till kultur. Så framöver handlar mitt arbete om att läka både den delen av min kropp och traumat tillsammans. När jag jobbar med människor för att läka i ett terapeutiskt sammanhang inkluderar jag deras kroppar i sessionen och vi utforskar var i deras kropp de bär på trauma och vad berättelsen bakom det är. Genom terapi kan vi förhoppningsvis förändra deras relation till det.
Du är verkligen övertygad om de stärkande krafterna i njutning.
En av anledningarna till att jag är sexterapeut är att jag är övertygad om att njutning läker. Jag jobbar med många människor som har fysiologiska problem. I mitt arbete har jag kunnat hjälpa människor med de här problemen att återställa njutningen i sina liv och lägga märke till lyckan de känner när de återfår kontakten med sina kroppar på nya sätt. Jag tror att njutningen sträcker sig bortom sex.
Njutning kan handla om allt från att dansa till att skapa konst som den här. Njutning för mig är när jag är i samma rum som andra Two-Spirit-personer och vi ser oss omkring och ser att vi inte bara har överlevt hundratals år av USA:s regerings försök att utplåna oss, utan att vi blomstrar. Njutning är att jobba med BAAITS-powwow och välkomna 5 000 personer till en plats och se lyckan i deras ansikten. Jag ser kraften i njutning som något läkande. I mitt psykoterapeutiska arbete säger jag att njutning läker. Att vara mer uttrycksfull när det gäller kön eller sexuell läggning leder till större frigörelse. Ju mer vi kan förstå om vår kultur och vår kropp desto mer läker vi.
Att förespråka njutning är min största lycka. Att kunna promenera längs Market Street och hålla upp en skylt med texten ”Avkolonisera sexualitet” var ett ögonblick av njutningsaktivism för mig. Det kändes fantastiskt att kunna göra det – att få bli sedd i mitt arbete på det sättet. Jag blev sedd. Och när ens arbete blir sett och människor berättar att de respekterar dig för vad du gör är det livsförändrade.
Vilka är några av de förgrundsfigurer och mentorer som har bidragit till att du är där du är i dag?
Först och främst vill jag nämna Randy Burns från Northern Paiute Nation och Barbara Cameron från Lakota-folkets Standing Rock Nation. 1975 bildade de den första gruppen för ursprungsbefolkning som hette Gay American Indians. De är pionjärerna för vad vi nu kallar Two-Spirit-rörelsen. De påbörjade något 1975 och jag är bara en av många som tar deras arbete vidare i dag. De kämpade och höjde sina röster och det var så många fantastiska människor som byggde vidare på deras arbete efteråt. Dr Myra Laramee, Albert McLeod, Beverly Littlethunder, Marlon Fixico, Steven Barrios, and Ruth Villaseñor och Miko Thomas, som startade BAAITS-powwow, det här är alla människor jag beundrar och är lyckligt lottad över att kunna kalla släktingar. Jag måste också tacka mina mostrar och morbröder och förstås min mamma. De lärde mig att vara stolt över Poarch Creek och de är anledningen till att jag gör vad jag gör.
Slutligen vill jag också skicka en hälsning till mitt 13-åriga jag. Jag har jobbat med det här väldigt, väldigt länge. Ibland glömmer jag det. Ibland när jag har det kämpigt plockar jag fram mitt ID-kort från åttonde klass och tittar på 13-åriga Roger. Jag hade lämnat mitt ursprungscommunity i ett år och gick i en helvit skola igen. Jag hade redan utvecklat min aktivistiska sida vid det laget och bestämde mig för att bära en t-shirt med texten ”ARV I STÄLLET FÖR PROFIT. RÄDDA HICKORY GROUNDS”. Han visste vad han gjorde när han var 13. Och jag vet vad jag gör vid 45. Jag är samma person i dag, den där lilla pojken finns fortfarande inom mig.
Vad för slags arv skulle du vilja lämna efter dig?
Jag hoppas att arbetet med avkolonisering och ifrågasättandet av sexualitet som jag fortsatt med inspirerar andra. Jag hoppas att mina idéer kring soma-kulturell frigörelse inspirerar andra att ta dem i nya riktningar.
I en värld som systematiskt osynliggör och raderar queer-personer – särskilt de som är utsatta för flera typer av förtryck – vad ger dig modet att arbeta för förändring?
Det som ger mig modet: Mitt folk överlevde ett försök till folkmord på ursprungsbefolkning här. Det som ger mig modet: 15 års utbildning och en doktorstitel. De sa att det var vad som krävdes för att jag skulle få utrymme, så jag gjorde det. Jag spelade spelet de ville att jag skulle spela. Om de att säga att det finns något annat jag måste göra? Okej. Då gör jag det också. Det som ger mig modet: frigörelse. Jag har lika stor rätt till frigörelse som alla andra. Det som ger mig modet är insikten om att det bokstavligt talat finns miljontals människor som tror på samma saker som jag – ursprungsbefolkning eller ej. Jag gör inte det här ensam. Jag gör det genom att bygga vidare på mina förfäders arbete, genom att känna stödet från tusentals människor mot min rygg som säger ”Fortsätt, Roger. Vi ser dig. Vi behöver dig”.
Så mycket av det vi har i dag överträffar våra queer-förfäders vildaste fantasier. Vad är din största dröm när det gäller frigörelse för queer-communityt?
Min största dröm för vårt queer-community är att vi ska inkluderas som vi är – i allt vi vill göra, att det kommer att komma en tid i våra liv när vår identitet som queer-personer kommer att omfamnas på samma sätt som före invasionen. Min största dröm är att vi kan återvända till konceptet vnokecetv – gemensam kärlek. Jag vet att mitt folk aldrig kommer att få tillbaka sitt land under min livstid. Min dröm är att queer-personer enas och ser till att vi alla blir inkluderade framöver och fokuserar på njutning i våra liv.
I slutändan hoppas jag att jag spelar en liten roll i läkningen av den här otroligt vackra, uppfuckade världen vi lever i. Om jag kan förändra en enda människas liv har jag gjort mitt jobb som människa. Jag är väldigt lyckligt lottad som kan göra det för många. Men allt jag behöver göra är att förändra en person. Och den personen kan vara jag själv. Om jag är en bättre människa tack vare arbetet jag gör och sätten jag utmanar mig själv på så sprids det till andra.
Den här intervjun har redigerats i längd och för tydlighet.